one day you'll just be memory to some people, do your best to be a good one

Jag trodde inte att jag brydde mig, för jag bryr mig inte ens längre om det enda som betydde något. Eftersom jag har svurit på att aldrig mer böla för samma anledning och har hållt mig rätt bra till det, så trodde jag knappt mig själv i morse när jag kände klumpen i halsen. Jag ville bara springa fram till den första bästa, bli omfamnad och gråta hysteriskt som ett litet barn. Jag var så trött. Jag har sovit 3 timmar i natt, om ens det. Jag är trött i kroppen, trött i huvudet. Jag vet att jag inte blir bra på en månad, men jag mår redan bättre än någonsin. Därför trodde jag inte att jag kunde må som jag gjorde, iallafall inte för något som annars aldrig skulle röra mig i ryggen. Vem försöker jag egentligen lura? Jag brydde mig. Jag bryr mig.