I believe in the kindness of strangers

Idag gick jag förbi Subway och köpte macka. Tjejen bakom disken hade S J U K T fina ögonbryn, jag stirrade på de ganska länge tror jag, så hon stirrade tillbaks. Kände mig tvungen och säga något så jag gav henne komplimanger för hennes ögonbryn och så började vi prata som bästisar. It escalated quickly tro mig. Men ändå kändes det mer genuint än att prata med många av mina riktiga vänner. Så sjukt. Å så stod vi där och gav varandra komplimanger utan att vara lebbar. That's my kind of people. I don't know her but i already love her. Iallafall, längtar sjukt mycket till imorgon. Ska äntligen skriva tenta sen har jag deltagit i en kebabtävling där man kan vinna 1000kr i presentkort för att handla kebab för. SO SUPEREXCITED. Men nu ska jag tillbaka till helvetet av plugg. 

Kära Kyckling kebaben! 

Jag minns den dagen såväl där i spiralen, 
"Kyckling kebab eller Istanbul kebab?"
Jag valde det första och blev galen
En bättre kebab fick jag sen dess jaga.
Efter resor genom Sverige, fortfarande ingen bättre kebab kan någon laga. 
Salladen för fräscha, bröden för sköna, pommesen för läckra.
Och servicen som är för svår att knäcka.
Det var kärlek, jag vet, jag känner samma sak för min pojkvän, 
Det är den där känslan när man bara snabbt vill ses igen. 
Jag hoppas vinsten för oss samman snart,
För det hade ju varit helt underbart.
Men med eller utan vinsten så lovar jag,
Vi kommer ses väldigt snart någon dag. 

Bästa hälsningar,
Din kycklingkebab-älskare