for beautiful eyes, look for the good in others; for beautiful lips, always speak words of kindness

Ligger i sängen med en sprängande huvudvärk efter en jobbig dag, tänk att säga hejdå ska vara så jobbigt att tårarna sprutar för att hjärtat får ont. Jag har inga hjärtfel vad jag vet, är bara larvigt känslig. Jag fäster mig för hårt vid saker och värdesätter allt för högt för att vilja slänga något. Vare sig det är en relation i mitt liv eller gamla saker som ligger och dammar i mitt rum, så lyckas jag alltid på något sätt att ändra mig sista sekunden, så istället för att slänga iväg saker, låter jag hellre de vara kvar även om jag måste damma lite extra. Jag har känslor för alla mina grejer, det tog ett par veckor för att vänja mig vid min nya lur, trots att den var finare, snabbare och skönare att använda så ville jag egentligen behålla min gamla lur. Den var trots allt en del av mig i 2 år, den hade till och med hängt med mig till Amsterdam! Är det någon som förstår? Värdet i även små saker och ting i sitt liv? Vissa saker kan inte ersättas, vissa saker kommer aldrig vara densamma om man skaffar sig en ny. Vissa saker som man tycker om kanske har gått sönder, men om det går att fixa. Varför slänga iväg det? Deep shit. Vill fortsätta på min filosofiska text. Men fyfan vad ont jag har. Ska ligga och fortsätta läsa på den här boken tills jag somnar. Puss. Godnatt!