karma is a dish best served cold

19 år blir jag på fredag och känner mig redan som en kärring. Minns hur jag tröstade min kära kusin för en månad sen när hon fyllde 20 haha, och nu tröstar hon mig. Men på något sätt ska det bli skönt, mitt 18onde år var inte så jävla party. Allt har gått i berg och dalbana och jag gråtit mycket mer än vad jag har skrattat. Aldrig tidigare varit så osäker på mig själv och aldrig varit lika förvirrad, bytt skolan, haft skolångest, tröttheten som hängde tungt om axlarna varje morgon jag vakna tills kvällen när jag gick och la mig. Fick till å med gå till läkarn för de gick i överstyr. Jag hoppas att mitt 19 år iallafall blir ett litet kalas som bjuder på mer skratt, mindre karuseller och jobbiga överraskningar. Har gått och tänkt, säger inte att jag är felfri eller att jag aldrig gör fel, jag är lika mycket människa som alla andra och jag gör misstag, jag kan såra och jag kan vara självisk. Men jag är åtminstone ärlig nog att erkänna mina fel och jag har mod nog att peka ut mina brister. Om det är därför karma är en bitch så har allt slagits tillbaks, jag har mått som jag förtjänat. Nu ska jag fixa mig och dra ut för att köra bil. Adios!